Time to leave

Då var det dags. Om en timme går bussen från västerås centralstation. Efter ca tre timmars oerhört konstig sömn är jag redo.
Idag har det sagts hejdå. Finast var det hos farmor. Hon fällde några tårar och sa "Jag kommer sakna dig, älskade barn". Jag kunde då inte hålla tårarna borta som jag är ganska bra på annars. Pappa som stod bredvid blev lite smårörd, och var inte helt torr under ögat han heller. Det var fint. Har även kramat om resten av familjen, och min goda vän palle. Jag kommer sakna de. Och andra bra vänner som jag har över hela Sverige, och världen. 
Kamera har inhandlats. Kräftor har ätits. Småsaker som jag borde tagit itu med ligger uppe på Gerds vindsförråd, och nyckeln försvann. Det får lösas en annan gång. Det värsta är att jag inatt kom på att mitt franskalexikon ligger i en av lådorna. Det var nog en sån låda som jag skulle kolla igenom innan jag flyttade. Nu har jag haft 10 veckor på mig att göra det. Har jag gjort det? Nej såklart. Jaja, det kan ju inte gå perfekt hela vägen.
Det enda som jag är lite orolig för nu är boendet, men det löser sig också i sinom tid. Jag har i alla fall hittat en skön tjej och två killar som jag ska leta med, så det känns bra.

Nu drar vi, jag och min mamma. Ja, min mamma ska med också. Som en sjuåring är jag som ska börja förstaklass. Men det är jätteskönt att ha med henne första dagarna. Hon får lite semester, det är ju trots allt sol och 25 grader där nerea jag får lite stöttning i början (och några extra kilon att packa med).
Hej och hopp, hörs i Frankrike :)

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jaha. Nu sitter jag här med en blogg. Har man en vän som heter lina som vill att man startar en blogg, ja då gör man det helt enkelt. Inga krusiduller. Sen så ska jag ju om drygt ett halvt dygn lämna västerås, förbi arlanda en snabbis, mellanlanda i nice, för att slutligen hamna i MONTPELLIER och bosätta mig där i ett år. Kan kanske vara kul familj och vänner och veta vad jag sysslar med där borta. Och när jag blir gammal och grå sen och börjar bli lite lätt dement, som jag i och för sig redan är, kan jag gå in på denna underbart vackra blogg och påminna mig om vad jag sysslade med i mina ungdoms dagar i det kära landet frankrike.

Bienvenue!