I am a highwayman, on the road again

Alla tjejerna

MontyP <3

Roadtrip 2010. 8 tjejer, 2 bilar, nästintill sommarvärme, Cassis, Cannes, Nice, Antibes, Monaco, felkörningar, hotellmissar, linköpingslunch, shopping, sol, hav, strand, casino, mat, pyjamasparty, KFC, norskt tvåmannaband på irländsk pub, absinthbar, hattprovning och inte en enda tanke på skolan. Behöver nog inte säga nå mer, underbar resa helt enkelt. 

Tillbaka till skolan och en helvetesvecka. Presentationer, arbeten och mitt första prov nu på måndag.

MEN, jag är jätteglad. Pappa och Gerd är här och sällskapar mig! De kom igår ganska sent, vi hade myskväll och sen sov de här. Nu är de på deras hotell, som inte var helt lätt att hitta i och med att det tydligen är landskamp i rugby här ikväll. Men till slut fanns det ett över och snart ska jag möta upp de och ta de till standardstället, moules frites. Med oss har vi även regnet, men det gör absolut ingenting, desto fler anledningar att gå och äta oftare. Dessutom verkar det ju vara standard när jag har besök..

Dags för presentabelering (mitt nya ord för att göra sig presentabel).


Mwa x

Modern love

Jag är kär i min nya piercing. Punkt.

Freakshow?

Me and my crew. Helt normala, totalt vettiga människor. Det är Halloween så varför inte gå som Lejonkungen tänkte vi. Började kvällen med att kolla på filmen, på engelska med fransk undertext, och fick inspiration, pysslade med våra dräkter, beställde pizza och drack lite fint kvalitetsvin. Typ. Åkte till la Côte och hade en underbar men konstig och kaotisk kväll, eller hemresa kanske jag ska säga. Detta är dock ett sådant tillfälle då jag skulle vilja 2 bloggar, en vuxenblogg för lite känsliga läsare. Men det har jag inte, så det blir inga avslöjanden här. I alla fall en av de sjukaste kvällarna i mitt liv.
Jag har nog aldrig känt mig så ful i hela mitt liv. Bruna kläder från second hand från topp till tå, en kudde under tröjan som dessutom var en polo, ett ansikte som ska föreställa brunt men som mest såg ut som jag hade bränt mig i solen. Pumba, söt som få. Men äh, jag för traditionen vidare från vårt kära Linköping; att alltid vara värst, haha.