Kärlek

Åh Charlotte, jag kommer sakna henne nå fruktansvärt.

Yes we can.

Säger jag. Som Obama. Klart vi kan! Eller inte. 9 tentor på 5 dagar. På franska. Eeeehhm. Mission impossible. Typ.

Wish me luck.

Nytt år, nytt liv?

Det är lördag. Jag har ätit frukost, lagt in en tvätt och varit på gymmet. Och klockan är bara 10! Inte normalt för att vara mig. Effektivitets-jejje skulle nog min kära bror ha kläckt ur sig. Jag tror att jag är en person som behöver ha mycket att göra för att få något gjort överhuvudtaget. Det är plugga plugga, äta, plugga, träna, plugga, sova, plugga plugga pluggaaaa. Det är jobbigt, men det känns samtidigt bra på något sätt.
Faktumet att det är 15 grader i skuggan, och alltså ännu varmare i solen bidrar nog också till min extra energi. Folk ska till stranden idag, och det är fortfarande januari! Jag älskar Montpellier. Men jag skippar det och flyr med Charlotte till Odysseum for rea-shopping. whooopie. Och ikväll är det hemmafest med utklädnad, påminner om fina tider på ryd 234. Kommer bli fint iaf, födelsedagsfest x 3.

Skateboardproffs håller jag på att bli med.

Ut med det gamla, in med det nya.

Det har redan börjat. Vänner som jag har kommit nära kommer inte längre vara här. De som bara stannar en termin. De som ska tillbaka till det vanliga livet. Och det är sorgligt. Just nu är det okej, igår var det "hejdå och ha det bra" till en irländsk kille. Han har bara varit här för att hans flickvän var här och jag känner han inte så bra. Det värsta kommer om 3 veckor, efter våra tentor, när alla de jag går i skolan med åker. Och allra värst, min fina belgiska vän Charlotte, som har gjort föreläsningarna lite värda att gå till i alla fall. Jag kommer sakna henne. Väldigt mycket. Och många andra, speciellt Simon, Kristina, Kerstin, Tobi, Katty.
Men, som tur är, så stannar de flesta jag umgås dagligen med kvar här med mig. Och jag tror det blev så i början, medvetet eller omedvetet, att man drog sig till de som man visste skulle stanna lika länge. Så man inte förlorar sin trygghet efter en termin.
Sen så har nya ansikten börjat dyka upp också, och försöker ta sig in i vår välsvarvade grupp. Jag tror det är svårt, men det kommer nog gå fint. De verkar bra. Time will tell..

Jag är tillbaka. Kanske.

Nöjd brür.

Jaha. Har fått en del, ganska många faktiskt, kommentarer och gliringar om att det inte händer så mycket här. Och det kan jag väl inte sticka under stol med. Den sista månaden var nog väldigt busy med besök i två vändor, först pappa och Gerd, och sen min kära bror Martin. Det blev två väldigt fina, något trångbodda, helger på rad. Samtidigt var det alldeles för mycket i skolan. Och det är samma sak nu efter ett alldeles för kort jullov med en vecka hemma i Västerås och knappt en vecka på Gran Canaria, som verkligen var välbehövligt.

 

 

Montpelliers vackra blåvita julgran.

Avslutningsjulmiddag

Hem och träffa fina vänner.

Bra liv. Inte riktigt där vi bodde, men man kan ju drömma.

The Gran Canaria Crew.

Så fick det bli. Inte så långt men hoppas det gör någon stackars krake nöjd.