Ut med det gamla, in med det nya.

Det har redan börjat. Vänner som jag har kommit nära kommer inte längre vara här. De som bara stannar en termin. De som ska tillbaka till det vanliga livet. Och det är sorgligt. Just nu är det okej, igår var det "hejdå och ha det bra" till en irländsk kille. Han har bara varit här för att hans flickvän var här och jag känner han inte så bra. Det värsta kommer om 3 veckor, efter våra tentor, när alla de jag går i skolan med åker. Och allra värst, min fina belgiska vän Charlotte, som har gjort föreläsningarna lite värda att gå till i alla fall. Jag kommer sakna henne. Väldigt mycket. Och många andra, speciellt Simon, Kristina, Kerstin, Tobi, Katty.
Men, som tur är, så stannar de flesta jag umgås dagligen med kvar här med mig. Och jag tror det blev så i början, medvetet eller omedvetet, att man drog sig till de som man visste skulle stanna lika länge. Så man inte förlorar sin trygghet efter en termin.
Sen så har nya ansikten börjat dyka upp också, och försöker ta sig in i vår välsvarvade grupp. Jag tror det är svårt, men det kommer nog gå fint. De verkar bra. Time will tell..